Över ensamheten i rummet. Över att mina vänner och familj bor 80 mil bort. Över starka känslor jag är osäker på. Över skolan, pressen att prestera och vara en god människa, en god socionom. Över att jag inte tränar men äter. Över pengar. Över allt, alltså.
Jag vet att jag måste lära mig stanna upp ibland och ventilera ut lite i taget med jämna mellanrum, men jag vet verkligen inte hur jag ska göra det. Jag fattar inte. Jag försöker tänka efter och stanna upp, men då tycker jag mig må bra. Jag fattar liksom inte när jag mår dåligt. Därför skrev jag i min utvecklingsplan i skolan (vi har ngt som kallas professionell personlig utveckling, där det ingår ett samtal + att man ska skriva en egen utv.plan) att jaag innan sommaren ska ha tagit kontakt med typ ungdomshälsan för att få prata med någon som kan hjälpa mig med det här. Frågan är bara om jag vågar.
