Träffar du B & C får du inte träffa mig. Inte också. Det är antingen eller, och nu blev det eller. Det är väl så när man sätter ner foten ibland. Antar jag. Fast någonstans visste jag att det var jag som skulle få gå. Du har hus och jobb och jag är 22 år gammal. 22. 22. Allt oftare kommer jag på mig själv att önska mig 10 år framåt i tiden (skittdumt och jätteonödigt, jag vet!) för att jag då kan bete mig och vara så som jag känner mig nu. Å andra sidan så känner jag mig såklart som 22. Jag har inte världens längsta arbetslivserfarenhet och jag betalar nästan alltid räkningarna sista dagen. Jag har inte varit utomlands särskilt mycket. Mina näsbrännor är kanske en nysning för dig, för jag har aldrig varit gift och jag har inga barn. Men ändå.
Jag vet att du vet, och jag vet att du vet att jag vet. Någonting finns där. Och det är någonting vi aldrig kommer få reda på vad det är. Så dumt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar