Det behövs ibland lite perspektiv.

Det är så förbaskat lätt att snöa in sig i sin lilla lilla bubbla till verklighet. Har haft värsta ångesten ikväll över att tentan gick kasst och rentav grinat, sen såg jag "mot alla odds" på svtplay som handlar om 10 handikappade människors resa i Afrika.
Alltså.

Jag är frisk. Jag kan springa. Jag kan röra mig obehindrat. Jag har bra gymnasiebetyg och går för sjutton på sjuksköterskeprogrammet (ergo; min framtid ser ljus ut). Min familj lever och finns till ( inklusive Marcus och vännerna). Det är bara att göra om och göra rätt, för inte fan har världen rasat samman på grund av en tenta.